Museichef Arell svarar på Arkios kritik mot Kiasma. Kommer denna diskussion dock sist och slutligen att leda någonstans? Eller blir det konsensus som vanligt, och ännu en konformismens seger?
Att verkligen våga vara annorlunda är ett stort problem i finländsk mentalitet och även ett problem i museibranschen, skulle jag vilja påstå. Maskineriet snurrar trögt och när något görs är det mycket besvärligt att få "igenom" något uppbyggande och "nytt". Jag har själv erfarit det då det gäller museipedagogiken. Ofta får pedagogiska projekt komma någonstans i mapp Ö när en utställning planeras - fastän det just vore ett sätt att "locka besökare under 35". Eller bör de kallas "kunder"? Esbo stadsmuseum var i tiden mycket väl inriktad på museipedagogik redan vid mitten av 90-talet - men kanske det var pga att museet var litet, med en engagerad (relativt ung!) personal som inte skydde nya utmaningar. Museet vann en stor seger när det godtogs att Esbo verkligen hade en längre historia än bara Poly, TKK och Nokia i Otnäs. ett stort steg var att slå samman museiverksamheten i EMMA. Så det är väl inte så konstigt att ett besökarvänligt ställe som EMMA verkligen är på topp i siffror? Här har månget statligt museum något att bita i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar