söndag 6 juni 2010

Bonga kulturhistoria bilburen 1970

På landet inventerade vi bokhyllan och hittade en guidebok utgiven av Esso, en rolig klenod från en svunnen mer kulturell epok. Envar kunde köpa den på bensinmacken och uppleva hemlandet per bil. Jag kollade naturligtvis genast vad som rekommenderades i mitt forskningsobjekt Nådendal och det var ju självfallet den medeltida kyrkan och ruinerna av borgittinerklostret. Först 20 år senare kom muminvärlden in i bilden, något som nu har gjort staden mer folkligt känd än dess historia.

I guideboken upprepas mytenom att man skulle ha hittat barnskelett där. Antagligen hängde denmed pga att myten är spännande. Detta dementerades nämligen redan av forskarna på 1860-talet.

Slott och kyrkor finns såklart även med i guideboken, som således blir en fläkt av en bild av Finlands historia från 40 år tillbaka.



- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 5 juni 2010

På historisk mark i Kudiby, Raseborg




På mina föräldrars landställe i Kubidy i Raseborg (f.d. Karis) finns lämningar från historisk tid, troligen husgrunder (se bilden). Om man ser på Brotherus karta från 1705 (se bilden) ligger marken mammas och pappas 1800-talsria och två små kolonistugor står på, mitt emellan s.k. Väster- och Österåker. Det lär ska vara typiskt att påträffa medeltida husgrunder eller bebyggelselämningar från början av nya tiden på ett dylikt ställe. Det lilla diket som korsar fälten ca hundra meter ifrån oss var troligen en segelbar å i tiden, en å som leder ner söderut mot Raseborgs slott - som ligger bara på någon kilometers avständ härifrån. Det är med andra ord historisk mark och jag är glad at vi inte förorsakat större skada på området än några knutstenar för grunderna till kolonistugorna samt några trädgårdsland här och var.


När jag imorse inspekterade grunderna såg jag spår av regelbundna provborrningar, eller vad det nu kallas på svenska (kairaus på finska. i en av de antagna grunderna. Det är troligen mina vänner och kolleger som forskar i områdets historia som varit här i vår och undersökt tomten - verkligen fint. Redan för flera år sedan blev mina föräldrar mycket lyckliga av att få kopior på de historiska kartorna över området etc. av en arkeologkollega till mig. Numera heter just denna tomt Kudiby Lindbacken, eftersom min far var krigsbarn i Sverige och där fick vistas sommartid på gården Lindbacken. Han har symboliskt planterat en lind bredvid brunnen. Men områdets historia hör närmast ihop med min mamma.

Områdets historia betyder mycket för både mamma och mig: när man spanar mot vyn i sydöst ser man ett hus på andra sidan diket - det tillhör byn Berg. En av mammas släktgrenar härstammar därifrån sedan 1700-talet, så ibland undrar vi tillsammans huruvida någon av våra köttsliga förfäder även till och med bott på just denna plats, stått ankeldjupt i den Västnyländska myllan!

Historiens vingslag hörs tävla med fågelkvittret. Jag tar mig en kaffe, ser ut på det soliga landskapet, min dotter sover bredvid mig. Jag ler.