torsdag 29 juli 2010

Pernå revisited




"Brideshead Revisited" är titeln på en fin roman (Waugh) jag läste för några år sedan (och hade sett som fantastisk tv-serie redan som barn). Huvudpersonen besökte en herrgård i England under brinnande krig och drog sig till minnes sin ungdom och möten med människor där, kanske en form av bild av mötet mellan samhällsklasserna som höll på att omformas under mellankrigstiden. Och mycket mer, kom jag att tänka på idag: också hur det kan kännas att besöka en plats och minnas sitt liv. Det hände även den avdankade akademikern idag!

Påväg till min brors landställe i Pernå beslöt jag ta med familjen på en liten odyssé över arkeologiska och historiska projekt jag tagit del av i bygden. På vägen stannade vi vid Pernå medeltida kyrka (1:a bilden) och tog oss en snabbtitt i kyrkan. Jag delgav därmed också Mikko minnet av Agricolajubileet 2007 och många andra exkursioner till den fina platsen. Mikael Agricola (ev. 1510-1547) föddes nämligen i socknen. Inne i kyrkan finns en madonnabild, som - faktiskt enligt doc. Markus Hiekkanen - påträffades vid utgrävningen av kyrkgolvet! Det är nämligen relativt sällsynt att helgonbilder hamnat där och inte förvarats på t.ex. kyrkvinden. Dopfunten torde även vara medeltida fastän den numera är protestantiskt placerad framme vid koret och inte längre västerut i kyrkan. Trots att barnen tyckte det var ganska tråkigt att besöka byggnaden, hoppas jag att Mikko fick en viss bild av det hela. Utanför kyrkan finns ett av Agricolamonumenten (2:a bilden) - detta en kopia rest 1959 av nutida monumentet över "finska skriftspråkets fader" som fordom stått i Viborg, men som försvann under kriget. Numera har jag hört att ett nytt monument i nationell anda rests i Viborg... Vi vet alltså inte hur Agricola sett ut såklart, men ett abstrakt monument kanske inte ansågs så motiverat att resa då det var aktuellt. Men att det är "Pernås store son" undgår visst ingen då man ser monumentet... Om det inte varit en minnesplats för Agricola förr, så är kyrkans omgivning det åtminstone nu.

På hemresan beslöt vi att ta den gamla vägen genom Forsby och Gammelby mot Borgå. Den vägen innebar många minnen för mig, inte minst p.g.a. att min väns landställe ligger i närheten (jag minns många soliga dagar som spenderats där i barndomen och många stämningsfulla kvällar i tonåren :)). Under arkeologistudierna deltog jag i en studiecirkel för historiskt arkeologi och vi beslöt att genomföra ett utgrävningsprojekt. Och processen innebar att vi lärde oss en massa: allt från att planera och söka finansiering till att gräva ut och rapportera. Platsen som valdes för forskningen var Gammelby Tomtåker (se länken och bild nr. 3): det var en åker då och är det även nu - i och för sig är det ju bara 6-7 år sedan vi grävde där. Men att återse platsen gjorde mig glad: av alla minnen av samvaro och kamratskap i gruppen, av allt vi lärde oss och av alla fina iakttagelser vi gjorde. Studiecirkelns handledare doc. Georg Haggrén möjliggjorde slutligen att vi även kunde publicera våra resultat i SKAS (4/2006). Processen var således hel: vi planerade, vi grävde och vi publicerade. Trots sin ringa omfattning, är ett dylikt projekt i all sin enkelhet ändå något man definitivt kan känna sig stolt över, även efter många år.

lördag 17 juli 2010

Frtån cistercienserarkeologi till nytt inom Birgittaforskningen: en sista lyckad dag i Leeds 2010



Onsdagen den 14 julis sessioner inleddes med ett antal intressanta presentationer, av vilka jag valde att gå på en om cistercienserarkeologi sponsorerad av tidskriften Citeaux. Eftersom delar av Nyland tillföll cistercienserna i Padis på 1300-talet, har jag alltid varit intresserad av aspekter kring dem. En av Finlands medeltidsforskande kvinnor på 1900-talet, Gunvor Kerkkonen, skrev sin avhandlings första del om källor till klostrets egendomar i Finland (efter fortsättningskriget: den fick vara en syntes för många, eftersom mycket material hon utforskat i Tallinns arkiv inte var tillgängligt för en långt tid...). Under sessionen i Leeds fick vi höra nya hypoteser om dateringar av olika byggnadsskeden i de olika klostren som anslöt sig till reformorden på 1100-talet första hälft, i förhållande till Bernhard av Clairvauxs influens. Det första skedet i de engelska klostren verkar har byggts mycket snabbt under en kort tid. Alexander Lehouck från Koksijde, har grävt ut och undersökt byggnadsskeden i Ten Duinen (The Dunes, Belgien), vilket ytterligare ökade envars uppfattningar om ordens utbredning. Han kunde konstatera att uppgifterna korrelerade i viss mån med en målning av klosterområdet från ca 1580: grunden var av sten och de övre delarna av byggnaderna var av tegel. Det sista föredraget hölls av English Heritage (det som i Sverige är RAÄ och Finland MV) och behandlad landskapsarkeologi kring klostret Croxden. Det är med andra ord nyttigt numera att försöka få en uppfattning om hela klostrets marker, med alla tillhörande märken i marken, som kan vara mycket upplysande gällande klostrets ekonomi och spatiala utformning i sin tid. Det samma borde väl göras även i Finland och Estland, anser jag: dags för revaluering av gamla platser?

Dagens andra session jag deltog i, och sista för min del för denna gång, behandlade orsaker till pilgrimsfärder och följderna av dem. Den var organiserad av IMC Committee och de hade lyckats mycket väl att kombinera teman, men ändå ha en sammanlänkade tanke i just pilgrimsfärder. Amy Bosworth från Ohio beskrev sina iakttagelser kring pilgrimer i karolingiska källor från 800-talet. I förhållande till senare pilgrimsfärder, som även kunde göra i efterhand för att tacka ett helgon som hjälpt en människa, verkar det som om dessa tidiga pilgrimsfärder till både när och fjärran gjordes i ett direkt syfte att be helgonet om hjälp, t.ex. för att bli botad konkret. Athanasios Tziertzis från Thessaloniki beskrev undergörande ikoner i öst och hur dessa transporterades till kloster under ikonoklassismen. De blev sedan en del av skapandet av klostrets fundationshistoria. men det sista föredraget överträffade mycket av vad jag hört under konferensen: Linda Mikulenkova från Prag/Florens strävar till att komma med nya resultat inom Birgittaforskningen gällande Birgittas vision av Kristi födelse hon fick i det Heliga Landet 1372! Den mängd information Mikulenkova insamlat i både skrift och bild är imponerande! Hon läser flytande svenska och har t.o.m. försökt sig på finska för att få en uppfattning av spridningen av Birgittabilder, och bilder av födelsen inspirerade av Birgitta under slutet av medeltiden! Det har skrivits en del om nativitetsscenens historia och om Birgittabilderna, så det är otroligt spännande att få se att en ung människa vågar ta sig an ett gammalt tema. Jag ser verkligen fram emot att höra mer om hennes forskning, där hon ventilerar detta återkommande forskningsämne.

På eftermiddagen kryllade konferensen av den enda sessionen intressantare än den andra, men jag beslöt att min vana trogen (jag har varit här också 2004 och 2005) ta mig också en titt på landsbygdens fornminnen i Yorkshire, som varit så stort i tiden. denna gång valde jag alltså en exkursion till cisterciensernas Byland Abbey (bilderna: den ena av södra delen, med delar av det ursprungliga tegelgolvet fortf. bevarat; resp. vy mot den monumentala västportalen). Och man blev inte besviken av Stewart Harrisons guidening - han har varit intresserad av klostret sedan tonåren. Ruinerna av kyrkan var minst lika imponerande som Kirkstall (besöktes 2004); kyrkan har varit över 100 m lång! Byland ligger bara några miles från det stora Rivaulx, så det kunde även en finländare notera: här har bott rika och mäktiga, som kunnat bjuda cistercienserna att slå sig ner här. Vi började vandringen vid porthuset (som en medeltida kvinna inte kunde passera), och tog oss även en titt på de fårbestänkta kullar som en gång varit del av en stor dammanläggning som skyddat klosterområdet från de sällsynta, men mycket fatala då de en gång slår till, skyfallen i området. Man kan inte annat än bli imponerad av 1100-talets ingenjörskonst! Jag kunde gå på mer om hur fantastiskt det vitkalkade klostret måste ha lyst i sin omgivning (både fysiskt och andligt), men ni kan tänka er att det var en mäktig anläggning, som idag till största del är synlig endast i sina källarvåningar. Klostret hade som mest nästan 200 munkar och arbetande bröder, som tvättade sig med källvatten som transporterades hit i keramikklädda blyrör, åt i ett magnifikt refektorium, samlades i en enorm kapitelsal med bänkrader i sten som fortfarande kan ses. Abbotarna fick sina sista viloplatser i salens golv - en av gravstenarna återstod faktiskt trots den "arkeologi" området utsattes för under mellankrigstiden. Exkursionen var med andra ord lyckad, fastän vi fick litet regn och åska över oss på slutet.

På torsdagen var det dags att packa ihop och resa hem igen. Men med en hel del anteckningar, nya kontakter och ny litteratur i bagaget! I taxin på väg till tågstationen i Leeds upplevde jag ett sammanträffande: under hela resan har jag läst i allsköns ro (!) Ruth Harris medryckande bok om hur minnesplatsen Lourdes skapades mer eller mindre brutalt på 1860-talet mer eller mi8ndre genom att utnyttja de visioner den fattiga flickan Bernadette fick av en vitklädd jungfru år 1858. Ni kan tro att jag blev frapperad, när taxin körde förbi den lilla tegelkyrkan "Our Lady of Lourdes" i Leeds! Det är bra att veta något om världen, med andra ord, annars är det mycket som kan passera utan att man lägger märke till det - jag hade garanterat inte noterat den lilla kyrkan, ifall jag inte läst den välskrivna boken. Tänk på det (för att citera en gammal studiekamrat fr. år 1994)! :)

onsdag 14 juli 2010

Goda sessioner avslutade med underbar musik!


Gardagens sessioner inleddes klockan nio med tiotals simultana foredrag. Jag valde dock for exotikens skull att lyssna till en session om arkeologisk forskning kring anglo-saxarna. det var mycket upplysande att fa veta de senaste vindarna inom forskningen och litet om forntida bruk av annu aldre monument (doktoranden Vicky Crewe, Sheffield) - nagot liknande som prof. Howard Williams syslat med angaende kulturers minne. Sally Crawford (Oxford) redogjorde for sina teser om bruket av vavstolar inom det anglosaxiska samhallet - det verkar ha varit fragan om en kommunal aktivitet, eftersom vavtyngder inte finns i gravarna, men nog i riklig mangd i husgrunderna, ev. t.o.m. rituellt ditsatta.

I foljande session pa formiddagen var jag sepciellt intresserad av Anna Gottschalls (Birmingham) papper om pilgrimers aktivitet i klosterkyrkor, som exempel Canterbury med flera. De verkar namlingen inte alls ha varit uteslutna att besoka platser inne i sjalva kyrkan, dvs. komma i helgonets narhet! Jag maste borja ta reda pa ifall ngt dylikt konstaterats i Vadstena!

Efter lunch lyssnade jag till irlandarnas senaste forskning kring sina medeltida katedraler och kyrkor i landskapet, och deras senare oden. Jag fick igen en paminnelse om hurdana svarigheter som fanns efter reformationen, med en stor dela av befolkningen (kat.) utestangda ur de gamla helgedomarna, som sa fick forfalla frm till 1800-talet.

Efter middagen var det dags for en otroligt lyckad och fin paneldebatt om medievalism i film! Debatten borde ha fatt mer tid, minst 1,5 h istallet for bara en timme. Debatten var anordnad av medivalismforskaren och doktoranden i Leeds, Paul Sturtevant och deltagarna i panelen var mycket beromda: Louise D'Arcens (Australien), Kelly DeVries (Loyola College, USA) och Robert Woosnam-Savage (Leeds). DeVries och W-Savage har verkat som historisk expertis for ett antal filmer, t.ex. Joan of Arc (Besson) och Robin Hood (Scott). D'Arcens har publicerat mycket om temat medeltid och film. Bland deras favoritfilmer var Robin Hood (Curtis, 1938) och Sjunde inseglet (Bergman) - och det var val inte en enda i publiken som inte gillar dem! De hade mycket goda saker att framfora: Sturtevant ansag att ocksa fantasy-filmer med medeltida tema bor raknas in, och panelen samtyckte. DeVries tyckte att det definitivt ar publiken som avgor om en film anses "medeltida" eller ej. D'Arcens ansag bl.a. att man i analys av filmerna borde jamfora dem i sin tid, eftersom de speglar samtiden. For att hitta det som gor dem "medeltida", borde de jaforas med samtida film om antiken, 1800-talet etc., och det kan jag definitivt samtycka till. Publiken hade aven goda saker att framfora: en forskare fran Porto sade, att det viktigaste ar att en dylik film kan locka personer att studera historia, att bilda ett underlag for att historiestudier forts. Just det! Devries tyckte ocksa att det viktigaste med filmerna ar att de kan inspirera publiken. Egentligen ar 'aktheten' alltsa inte sa viktig - det paminde mig litet om vad jag anser om hur medeltiden sag pa reliker: det ar hur de kan inspirera som betyder ngt!

En mycket intressant dag kunde avslutas med litet skonhet och stillhet. Och begrundan over den vackra lilla sockenkyrkan St. John the babtist i Adel (bilden). Kyrkans portal ar fran 1100-talet och den var verkligen vacker, liten och i mild sandsten. En konsert med medeltida musik fran Toleda fick med andra ord avsluta kvallen. Nar Emma Hornby och Schola cantorum (Bristol) avslutade sin repertoar och publiken brot ut i rungande applader kandes det nastan som att vakna ur en drom. Man kunde lyckligt dra sig tillbaka och invanta en ny dag.

tisdag 13 juli 2010

Lyckad start: International Medieval Congress!


Underbar dag igar! Tva key note lectures inledde Leeds universitets medeltidskongress 2010 med allmanna presentationer runt temat: resande. Patrick Gautier Dalche (Paris) talade om kartografi och Dionisius A. Agius (Exeter) om den medeltida, muslimska synen pa resande i Roda havet och Indiska oceanen. Det andra inlagget var sarskilt upplysande for en nordbo och man kunde inte lata bli att dra vissa paralleller till Ostersjon i sitt stilla sinne.


Den forsta sessionen jag horde pa var anordnad av mina finslandska kolleger: man maste komma anda hit, for att hora det senaste! :) Christian Krotzl, Sini Kangas och Jenni Kuuliala talade om aspekter pa pilgrimer och synen pa barn. Mycket upplysande och spannande forskning pa kommande!

De sessioner som ordnats av Derek Fewster fran Helsingfors, dar aven mitt inlagg ingick, foljde pa eftermiddagen. Och de overtraffade alla forvantningar! Kati Parppei presenterade sin nya forskning om synen pa Valamo och klostrets historia som invented tradition och Leena Valkeapaa presenterade hur den forsta konsthistoriska expeditionen i Finland 1871 maste skapa hur man kunde dokumentera fornarvet. Fewster talade om synen pa fornfinnen som skapad identitet i nationsbyggande syfte, med ett antal talade bilder om hur medeltidsbilden propagerades! Darefter presenterade Visa Immonen tursimens forsta steg i Finland och hur de medeltida borgarna inkorporerades i vad-som-skall-ses i landet. Min egen presentation gallde Sigurd Curmans och Juhani Rinnes syn pa Pirita i Estland under mellankrigstiden.


Pa campus finns tillgang till internet, som ni marker, men tyvarr maste ni alltsa lasa min text utan nordiska bokstaver. I ovrigt ar vadret svalt och skont i jamforelse med den hetta som lar ska paga alltjamnt i Finland. Efter mina besok har pa IMC aren 2004 och 2005 har i sig inget forandrats. Konferensstamningen ar lika harlig nu som da och man moter leende ansikten, lockande bokforsaljare och de gemytliga 60-talsbyggnaderna med att besvara leendet.

lördag 3 juli 2010

Klichetät och tråkig Robin Hood

Ja, då var det dags att gå och se ännu en version av legenden om min favorithjälte, Robin Hood. Killen som kämpade för rättvisan när lagarna inte gjorde det: en aktuell film, utan tvekan! Men, ack, jag måste säga att jag gillade Erroll i sin fjantiga gröna dräkt mer - och filmen med Costner från 1990/1991 tycks skina i jämförelse, trots alla sina klyschor. Om man upprepar typiska medeltidsbilder och gör det roligt, då går det nog att svälja i någon mån. I dessa äldre filmer finns nämligen någon form av humor med i handlingen, hos skådisarna, i realiseringen. Ni kan tänka er att jag blev besviken på Ridley Scott!

Nog för att jag inte dyrkat hans tidigare historiska mastodonter så mycket överlag: Gladiator sina sidor, men hela storyn med en kille som är boss, sjunker ner till slav och gör en ny successtory igen - den är ju som tagen ur synen på vad en "American dream" går ut på! Och Kingdom of Heaven var litet komsi-komsa, med töntiga Bloom, men hade sina sidor även den. Men nu: hur kan en så smarrig historia som Robins göras så fjantig och - rentutsagt tråkig! Blodet rann och huvudena strittade, men just det kanske bidrog till att filmens höjdpunkt aldrig riktigt infann sig. Den var gjord med så rynkad panna att den blev nästan fatalt, oavsikligt komisk.

Och slutscenerna tog priset: det var ju som Lord of the Rings fastän det skulle föreställa historien! Själv började jag nästan vänta på att en Faramir skulle marschera in på scenen, så overkliga var de flesta karaktärer. Men, såklart - det ser ju inte lika ståtligt och dramatiskt ut om en gubbe bara slängs i jorden i en trälåda istället för att bli okristligt bränd på bål. Eld och blod var det med andra ord gott om. Och harnesk - den skulle då Marion också dra på sig som någon form av Rohanprinsessa! Det är ju bra att aluminium är lättare än järn, så att inte Blanchett stupade under tyngden. Och en munk/broder som slåss, ja, han vore ju ingen ordensman längre... Jag blev också störd på att Tuck fortsättningsvis skall gestaltas som en evinnerlig fetknopp som man bara därför skall skratta åt, dessutom. Då var killarna i wiccaversionen, serien Robin - the Hooded Man alltmer komplexa, trots att de alltemellanåt dansade omkring som alver.

När fransmännen anföll var det som någon pervers parodi med träbåtar av landstigningen i Normandie (väl, men äckligt skildrad i t.ex. Saving Private Ryan), fy! Och jag brukar alltså försöka att inte så starkt vara historiker när jag ser film, utan koncentrera mig på själva konstverket... Men det här var ju trefalt värre än Braveheart! Och värst av allt var att Robin var så blodfattig att jag verkligen saknade något av den charm som Russell ingav sin karaktär "Lucky Jack" i Master & Commander.

Fanns det något sevärt då? Det som slog mig när vi kom ut ur biografsalongen var att vi idag lever i ett sådant överflöd! Vad skulle en 1200-talsmänniska lägga märke till och uppskatta hos oss? Bara att odla, fixa allt själv etc. tog ju evinnerlig tid, planering och möda för folk i det preindustriella samhället. Tålamod krävdes även i att förflytta sig från plats till plats. Vi valsar bara in på Stockmanns delikatessavdelning, där hyllorna är proppfulla av varor vi bara behöver smått sträcka oss efter - och högst bli sura på att pilgrimsmusslorna var slut i disken. Sedan stiger vi i bilen och kör 30 km hem på en knapp halvtimme.

fredag 2 juli 2010

Medeltidsmarknad och medeltidsbilden




Mamma fick en ledig dag och tog sig bums till Åbo, där Medeltidsmarknaden ordnades för nästan 15:e gången. Jag fick sällskap av min kära vän, arkeologen Mia Lempiäinen, som alltid lika glatt ställer upp på att visa sin hemstads bästa sidor. Innan marknaden vid domkyrkan öppnade, tog vi oss en sväng i domkyrkan där lagren av olika tid och rum harmoniskt finns sida vid sida. Det är alltid lika fint att ta sig en titt på Salige Hemmings vackra relikskrin i trä och på Carin Månsdotters sista viloplats. Hon får symbolisera ett hopp, men samtidigt en varning för den vanliga kvinnan: man kan nå toppen, men det är blåsigt där.

Marknadsyran tog vid (se bilderna) - på förmiddagen var det ännu ganska lugnt, men på eftermiddagen strömmade folk till i riklig mängd. I år är platsen ännu mer speciell än förr (den som vill bekanta sig med en analys av historeibruket ombedes läsa Anna Mari Niemis licentiatavhandling vid Åbo Akademi från år 2006), eftersom arkeologiska utgrävningar pågår vid restaurang Pinella. Vi tog oss en titt (se nedersta bilden). Hittills har de påträffat medeltida plankgolv (som sänts till analys) och som enskilda fynd en del beslag och knappar i metall, förstod jag. Arkeologerna får agera som djur i bur inför marknadsfolket, eftersom området är avskärmat för allas säkerhet. Grävningarna pågår till slutet av augusti, så den som har vägarna förbi kan säkert stanna till och ta sig en titt under sommaren.

I samband med marknaden anordnas även föreläsningar. Vi hörde en paneldebatt om medeltidsbilden arrangerad av Åbo centrum för forskning av medeltiden och nya tidens början. I panelen satt forskarna Tom Linkinen (expert på genderfrågor), Terhi Kivistö (expert på medeltida beskattning), Meri Vuohu (expert på miljöhistoria) och Marika Räsänen (som forskar kring reliker). Panelen kom med mycket intressanta inlägg och åhörarskaran på drygt 20 personer (synd att det inte var fler!) kom med goda frågor och kommentarer.

Många medeltidsmyter diskuterades, medan ropen från markandsskådespelet utanför skallade. Ofta anser man att medeltiden var en smutsig tid, då folk inte brydde sig om hygien, men Vuohu hade en del att anmärka för att dekonstruera denna schablon. Relikkulten ses i den postprotestantiska norra Europa ofta som konstig, medan man måste förstå att de hedras av en stor del av kristenheten än idag, påpekade i sin tur Räsänen. Linkinen berättade om de många och ofta motstridiga synerna på medeltidens sexualitet - det finns en gnutta fakta i alla dem, men man måste våga se diversiteten. Kivistö ville å sin sida påpeka att skattesystemet på medeltiden utformades på olika sätt i olika regioner och sist och slutligen verkar den inte alls ha varit "hårdade" än idag. Böndernas "dumhet" diskuterades även och man konstaterade att mycket inom jordbruket krävde otroligt invecklad planering, att livet bestod av muntliga traditioner och bruket av minnet var relevant i samhället. Numera tycks vi glömma vad vi skrev/läste på webben igår, senast imorgon...

Överlag tyckte jag debatten kunde ha varit litet mer provokativ och man kunde ha fått höra litet tydligare dekontruktion av olika medievalistiska mytbilder. Till exempel kunde det ha funnits en lista med färdiga teman att diskutera, eller så kunde åhörararna varit litet mer aktiva med att ställa frågor. Men tillfället var ett gott exempe på vad historiker och forskare definitivt borde syssla med i högre grad: möta publiken och våga dekonstruera rådande "sanningar" om det förflutna. Utmärkt!

Trött tackade jag Mia för en fin dag och vankade mot tåget. Jag var trött, men på ett helt annat sätt än till vardags med barnen. Idag var jag fortfarande mamma, men också forskare igen för några timmar.