lördag 23 oktober 2010

Fin liten utställning om tidig tryckteknik

På Päivälehtimuseet öppnades i veckan en liten utställning om Daniel Mandelplan, verksam i slutet av 1600- och början av 1700-talet som boktryckare i Finland. En fin liten bok delas ut gratis på utställningen - skriven av en av forskarna inom ämnet, Anna Perälä.

Utställningen är tekniskt byggd för att ambulera och mycket klokt utskriven på pannåer - vem som helst kunde ju göra dylika utställningar nu genom att låta trycka sådana på närmaste fotofirma: fint! Pannåerna är lätta, och enkla att hänga upp och framförallt, böjs inte av fukt eller värme som papp- eller tygdukarna man använde för utställningar förr. Ytan är matt och tacksam att lysa upp.

Fastän det sagts att Mandelplan inte var så skicklig i att utforma sina gestalter är de vackra i mina ögon. Det finns något "modernt" i Mandelplans gestalter som tekniskt sett är träsnitt - jag började associera till Picassos kubistiska människoansikten. Utställningen är mycket visuell och leker med kontrasterna mörkt-ljust: det tryckta mot sin bakgrund.

Päivälehtimuseet förtjänar sannerligen uppmärksamhet, eftersom det är grundat av en stiftelse som talar för öppenhet: detta förverkligas på museet genom gratis inträde och gratis tilläggsmaterial. Ännu hinner den Muminfrälsta också ta sig en titt på den fantasieggande jubileumsutställningen om mumingestalterna (65 år), som är öppen till slutet av månaden. Rekommenderas!

måndag 4 oktober 2010

Estlandssvenskt på marknad och bruk av historia

Strömmingsmarknaden har intagit Salutorget i Helsingfors än en gång. Ett måste för en vän av fisk och svartbröd. Det var mycket kul att se vännen och kollegan Aapo på en av båtarna. Med hjälp av stipendier från olika fonder har han med vänner gjort en fin flytande posterutställning om estlandssvenskarna, bra! Förvisso andades detta ett visst bruk av historia, att presentera ämnet på Strömmingsmarknaden, men why not! Det var fint att se att Aibolandsbåten väckte intresse. Estlandssvenskarnas vara el. ej borde granskas närmare som identitetsskapande 'living history', slog det mig. Kanske det även beror på att jag just idag börjat läsa Jerome de Groots 'Consuming History. Historians and heritage in contemporary popular culture (Routledge 2009). Medan jag tuggar 'åländskt svartbröd' jag inte kunde inhandla på svenska av handlaren...