Jag har hört sägas att man behöver resa långt för att se nära, eller hur det nu gick. I vår lilla familj har vi inte haft möjlighet - och anser det inte heller vara särskilt ekologiskt - att resa långt bort med flyg, till varma playor. Mikko och jag är inte särskilt förtjusta i värme, så det går ingen nöd på oss, då vi gärna åker med barnen till Sverige och kan tänka oss att se mer av Estland. Men man får inte heller glömma de fina miljöer som finns på ens bakgård - man behöver inte ens lämna Nyland! Och det är ju tacksamt för oss nylänningar som med värme ägnar vår hembygd en tanke: Mikko och jag håller så småningom på med att skapa en webbapplikation för nyländska fornminnen - återkommer till detta senare, när vi har mer att visa upp.
Men, det är med andra ord härligt att lämna staden för ett veckoslut och inse att det finns goda möjligheter till kortare resor och rekreation mycket när oss. I födelsedagspresent fick jag en övernattning med middag på Svartå slott i Västra Nyland - och det var en lyckad upplevelse. Resan var en överraskning, så jag visste inte exakt vart vi var påväg, men vi åkte först mot Raseborg och Ekenäs, som grundades 1556 av Gustav Vasa. Vi gjorde ett liknande besök 2008 vid midsommartid och besökte då Café Gamla stan med Helena som baby - nu hade vi Helena och Johannes med oss, och de blev särskilt förtjusta av den goda chokladkakan och att få leka i en liten koja på gården.
Ekenäs är kärt, eftersom många släktingar bott där, senast min gudmor som avled för några år sedan. Jag fick bo hos henne på Långgatan, då jag deltog i Hangö sommarunis och Esbo stadsmuseums utgrävning på Kyrkogatan 1999, alldeles invid kyrkan (se bilden, där barnen och Mikko poserar). Det var evinnerligt hett och jag missade slutet av utgrävningen, eftersom min tvättmaskin (då den snurrade tvätten i sin trumma) studsade på min stortå, som inflammerades så att jag måste undvika sandiga gympaskor. Men det var mycket lärorikt och intressant att gräva sig genom makadam och inse att kulturlagret var djupt så här mitt i staden. Jag hittade även ett avbrutet, men fordom halvmånformat föremål, ganska litet, och insåg att det var en hästsko - det är härligt med dylika glädjande insikter i fält. Också bitar av westerwaldt-keramik påträffades och de är ju lätta att känna igen med sin blåvita dekoration.
Invid Ekenäs kyrka lade jag märke till monumentet över Sigfrid Forsius (se bilden), som jag inte "sett" tidigare. Men man lär sig alltid något nytt ibland, som gör att man plötsligt "ser mera" - under veckan hade jag nämligen läst Gunnar Berndtsons reseskildring över Västra Nyland från år 1875 och han ägnade en del rader åt denne kyrkans man: "I kyrkans arkiv finnes en gammal bibel från år 1618 med Sigfrid Aronii Forsii egenhändiga namnteckning, innehållande en mängd af honom gjorda "cabalistiska" (såsom Ekenäs församlings hedervärde själasörjare behagade uttrycka sig) anteckningar, hvilka dock till största delen gått förlorade genom en nyligen verkställd inbinding", klagar Berndtson (manuskript i Nylands Nations arkiv, Finlands nationalbibliotek, Helsingfors). Vad mera Berndtson hade för sig i Västra Nyland återkommer jag till senare.
Vi fortsatte resan genom Tenala, Fiskars och Ingå, där fälten var guldgula av maskrosor (Mikko undrade om det var ryps, men de kännetecknar ju högsommaren) och dikesbranterna blänkte av silver i blommande häggar - en härlig försommardag, kanske en av de första detta år. Maskrosen är en av mina favoritväxter - nyttig och vacker: den blir vin, sirap och sallad, och härliga lättgjorda kransar! Min småkusin Monika lärde mig en gång på min födelsedag att binda maskroskrans :)
När det vankade middagstid närmade vi oss målet, Svartå slott. Vi inkvarterade oss i Edelfelt-byggnaden (se bilden med den vita byggnaden) och fick ett lyxigt rum i vänstra delen av byggnadens andra våning med en härlig vy över parken mot sjön. Det var romantiskt att följande morgon på min födelsedag få en lyxig frukost på sängen. Middagen föregående kväll intogs i den lyxiga restaurangen i en av byggnaderna på gården, men denna gång besökte vi inte den fina huvudbyggnaden i trä som är museum (se bilden, med en blommande hägg vid den västra gaveln). Slottet har roliga produkter i nutidens anda till salu: karameller i egen förpackning, speltkex och kaffe 'a la Svartå och närproducerade lantprodukter i sortimentet i receptionen, så någon form av bränding är på gång också här. Men inte skrikigt, utan ganska stiligt, tycker jag.
Vi spenderade däremot en timme efter middagen i den härliga trädgården, där barnen fick kasta stenar i sjön och vi kunde beundra de vackra konstverken från äldre dar och litet nyare tider. Konstnären Miina Äkkijyrkkäs två metallkor är fina - hon har ofta spenderat tid på en lantgård i Västra Nyland också. Men de klassiska kopiorna av grekiska gudar var nog ganska underbara, speciellt p.g.a. sina många "skikt". Demeter, frkutbarhetens gudinna, invid sin näckrosdamm (se bilderna), var en kopia som en engelsk ädling inhämtat på sin Grand Tour till Italien. Ädlingarna åkte dit, besökte Pompeij etc. (ja, Gustav III gjorde även en dylik resa) och inhämtade inspiration och lärdom från antiken, vilket ju avspeglades i tidens klassicism. Alla vägar ledde till Rom... En annan skulptur med liknande bakgrund var även Psyke, med sitt kärl i handen (hon gjorde en resa till underjorden på Venus befallning). Man behöver inte åka till Rom för att få insikter, utan glädjas av insikten att Rom finns i oss, nära oss.
När vi packade ihop på söndagen och åkte hem till Helsingfors, var vi trötta, men uppfriskade av en härlig upplevelse av Nyland som bäst. Man behöver inte alls åka fjärran för att se bättre, kunde vi konstatera, det räcker med att spendera en stund på sin bakgård så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar