söndag 9 oktober 2011

Birgittakongress 2011 - dag 3

Dag 3, lördag 8.10.2011
Riksarkivet (Marieberg), Stockholm, Sverige

Dagen inleddes litet tråkigt för min del, eftersom jag drabbades av yrsel och näsblod innan jag skulle bege mig iväg till kongressen. Det blev en extra stund av vila på hotellet innan jag vågade ta mig iväg för att höra kongressens sista föredrag och också hålla ett själv. Luften av krispigt höstlik, så det var skönt och stämningsfullt i staden – alla stockholmare hade väl inte heller vaknat än, före tio på en lördagmorgon.

När jag hann på plats hade redan två presentationer försiggått, men jag hann lyssna på en tredje, av Veronica O'Mara från Hull, som berättade om “Birgittas liv” i en engelsk kontext. Det handlade alltså om tre texter på middle english och att dessa uppenbarligen varit pop på sin tid. Författarna till dessa s.k. vitor är inte kända, men troligen är de på något sätt förankarade till birgittinerklostret Syon i landet. O'Mara kunde påvisa att Birgitta uppenbarligen inte sågs som ett rent svenskt helgon, utan ingick den engelska kanon av helgon man kände till och läste om, särskilt ett helgon för mödrar och änkor. Synnerligen spännande!

Efter kaffepausen blev det mer om Syon Abbey – nu ett föredrag jag personligen såg mycket fram emot eftersom det handlade om arkeologi: Stuart Forbes från London berättade om gravar som grävts ut i ruinerna av Syon Abbey. Syon grundlades som känt på 1400-talet av Henrik V och upphörde under reformationen. Nunnorna flydde dock utomlands och upprätthöll traditionen och återvände till England, Devon, år 1861 – därav kan man säga att Syon tradition är obruten fastän dess forna klosterbyggnader endast finns kvar under mark.* I de skriftliga källorna hittade man uppgifter om var systrar och bröder begravts i klosterkyrkan från 1485 under några decennier framöver. Arkeologiskt påträffades också så dessa gravar och det verkligt dramatiska skedde, då man kunde identifiera de avlidna, dvs. sammankoppla namn, dödsår och en viss grav. Med andra ord, det var ett exempel på historisk arkeologi då den är som mest berörande!

Följande två föredrag handlade om spännande konsthistoriska utredningar, där forskarna nästan måste agera som privatdetektiver i sina undersökningar. Sissel Plathe från Nationalmuseum i Köpenhamn presenterade restaureringen och undersökningen av en av de äldsta tavlorna på duk i norr, från Maribo. Målningen, som föreställer en dam med vissa attribut som en mantel, en bok, en korg med blommor, huvudduk, har ansetts vara antingen Maria eller Birgitta. Skåpet den finns i är medeltida, med birgittinska symboler på dörrarna. Mycket intressant! Under restaureringen kunde man kosntatera att tavlan troligen är från de första decennierna av 1400-talet, medan dess skåp är från ca 1450. Plathe tror att skåpet kunde ha tillverkats för tavlan för att inviga färdigställandet av klosterkyrkan i Maribos östra kor, men det dock inte säkert.

Nästa föredrag hölls av Elina Räsänen från Helsingfors, som berättade om det så kallade altarbrämet från Vittis. Det var synnerligen spännande att en birgittinsk textil jag stirrat nästan dagligen på i Nationalmuseum i Hfors under nästan ett decennium, nu fick litet mer kött på benen. Räsänen kunde nämligen lätt sabla ner påståendet att brämet som beskriver Marias liv skulle ha gjorts av en viss nunna, Birgitta Anundsdotter. Snarare verkar det som om influensen kom från Vadstena, kanske hela textilien. Upplysande!

Efter mitt eget föredrag hann jag ännu lyssna på en legendarisk forskares pågående forskningsprojekt, nämligen Ruth Rajamaa berättade om källfragment till Pirita hon under de senaste åren lyckats vaska fram. Hon hade även frågat om detaljer kring klostret – t.ex. Om upphittade fynd som indikerar skriftställarverksamhet och böcker - av Jann Tamm, som har grävt där på 1970-och 80-talen osv. Ett källarrum med brända böcker hade faktiskt påträffats, men de förkolnade resterna har inte bevarats. Tyvärr återstår endast fragment av biblioteket som någon gång måste ha funnits där. Birgittareliken påträffades dock är, fick vi höra, faktiskt just nu i Finland för undersökning. Jag antar att detta ingår i prof. Taavitsainens pågående projekt kring reliker – mer om det hör vi väl så småningom. Detsamma gäller även Rajamaas forskning.

Med långa steg lämnade jag de kaffepausande kollegerna och Birgittavännerna och drog mig ut i väntan på taxin. Trött, men lycklig. Ett verkligt lyckat seminarium och otroligt allmänbildande! Jag hoppas arrangörerna lyckas med sitt nästa uppdrag: att fixa oss en fin kongress i England och Syon år 2015 – den kan man bara inte missa i så fall!

*Jag måste lägga in något intressant här: i Amos Andersons arkiv i Hfors hittas många brev till och från dessa engelska nunnorna - detta hörde samman med intresset hos Anderson och Julius Finnberg att återuppliva birgittinerminnet i Nådendal, nå detta har ni ju hört om förr också och det ventileras i min avhandling. Jag hänvisade dock inte till just dessa brev, som resulterade i en del småskrifter som tillhört Anderson (han fick dem sända till sig av nunnorna), men det kunde man kanske “öppna upp” litet mer någongång senare...

fredag 7 oktober 2011

Birgittakongress 2011 - dag 2

Dag 2., fredag 7.10.2011
Riksarkivet (Marieberg), Stockholm

Vackert väder I Stockholm och en ny dag av Birgittakongress ,ämpligt på helgonets festdag. Den entusiastiska skaran forskare samlade klockan 9 på Riksaarkivet för att höra dagens första presentationer, av Nilds Dverstorp från Oslo och Leena Enqvist från Helsingfors. Dverstorp höll ett intressant papper baserat på sin avhandling, och jämförde två manuskript, och dryftade kring en kommersiell produktion av manuskript i Vadstena. Flera fakta indikerar att en sådan idkats där och två manuskript av samma skrivare med olika innehåll (den ena bönbok för systrarna, den andra Arbogalagen, visar att klostret producerat texter för bruk även utanför dess murar. Leena Enqvist presenterade däre mot ett tema ur sin avhandling under arbete. Hon har granskat sociala relationer utgående från idealen i bl.a. Lucidariet för systrarna, och som case hade hon Syon Abbey som dock skiljer sig en del från normen. Hon kunde konstatera att de värsta förseelserna med hårdaste straffen faktiskt till 50 % gällde sociala relationer. Straffen var även sociala: man kunde dömas till tystnad för en tid eller till och med till isolering. Nå, mer av Enqvist får vi garanterat höra i framtiden.

I följande papper presenterade Emilia Zochowska från Odense likheter och olikheter mellan allegorier använda av magister Matthias och Birgitta. De använde ofta liknande bilder för själen, synden etc. Men fortfarande är det svårt att avgöra vem av dem som blev influerad av den andra. Båda var influerade av Bibeln, men Matthias naturligtvis mer påläst med kyrkofäderna etc.

Efter en kort kaffepaus fortsatte förmiddagen med två presentationer, av Mia Åkestam från Stockholm och Angela Kappeler från Marbourg. Båda presentationerna gällde konsthistoria och Åkestam inledde med att presentera bilder inspierade av Birgittas syn på åtrå, som kan både vara syndig åtrå och den goda längtan till Gud. Mycket intressanta detaljer och tänkvärda helheter ventilerades. Kappeler presenterade därefter ett sidospår I sin forskning, om möjliga birgittinska motiv I en graduale och ett altarskåp i Tyskland. Det var ny information för många, inklusive undertecknad, att cisterciensernunnorna och premonstratensernunnorna använde krona i sin ordendräkt i norra Tyskland på 1300-talet! Jag har alltid trott det var en typisk birgittinsk detalj i klädedräkten - det kunde vara möjligt att Birgitta fick intryck av detta bruk i och med sina kontakter till cistercienserorden eller på sin stora pilgrimsfärd genom Europa på 1340-talet... Alltid något nytt, med andra ord, man lär sig på kongress.

I samband med lunchpausen bjöds vi på litet extraordinärt program. Riksarkivets personla hade plockat fram några legendariska birgittinska guldkorn för oss att titta på in situ, bl.a. Magnus Erikssons donationsbrev för ett kloster och en gravkyrka från år 1346, Diarium Vadztensene etc. I vitrinen låg också Nådendals fundationsbrev från 1438 och ståtade. Superfint - dessa manuskrpit man läst om så många gånger nu alldeles under ens ögon, ja, nu har man alltså också sett dem på riktigt.

Efter lunchen fortsatte sessionerna med två föredrag om forskningen kring medeltida fragment. Ville Walta från Helsingfors presenterade dsin pågående forksning kring fragment från Nådendal och Anna Wolodarski från Kungliga b iblioteket diskuterade Vadstenafragment. På KB och i Nationalbiblioteket i Hfors finns tusentals fragmetn från tusentals manuskript som det kommer att ta år och år att undersöka. Fragmenten har bevarats som pärmar till fogderäkenskaper, vilket är ett sätt att utreda deras ursprungliga proveniens. Ett annat sätt är att granska innehållet och ett tredje att jämföra stilar. Utmanande, man får respekt för forskning med dylika arbetsdryga projekt.

Eftermiddagens andra session inleddes av professorn i konsthistoria Kersti Markus, som presentera grundandet av Pirita kloster utanför Tallinn. Under senare år aar synen på klostrets tillblivelse reviderats och måste nu relateras till större skeenden både inom Kalmarunionen, Tyska orden och politiska aktörer i staden Tallinn. Den enorma kyrkan, som numera står som ruin, har följaktligen också tydliga influenser av den tyska ordens bygge och av liknande byggnader i Tallinn, t.ex. det stora gilleshuset och dominikanernas kyrka. Mycket intressant! Tallins elit anammade också tydlig birgittinerna. Det andra föredraget hölls av Sören Kaspersen från Danmark och behandlade fortsättningsvis konshistoria, nu den så kallade Vadstenaskolan som dekorerat diverse kyrkor med motiv om skapelsen, tydligt inspirerade av Augustinus. Motiven kopierade uppenbarligen från birgittinska källor och illuminerade manuskrpit visar tydliga paralleller till kyrkornas bilder. Detta trots att man vet att Birgitta/birgittinerna inte gärna framhöll dekoration av kyrkor. Samma stil fortatte dock i 100 år, hela 1400-talet, vilket är remarkabelt. Man valde tydligt en viss retorik, en viss världsbild, i sitt konstnärliga uttryck.

Dagen skulle ha innehållit ytterligare två intressanta presentationer, men jag måste smita iväg – mina fötter hade svullnat till och jag behövde gå ut och gå i höstkvällens sista ljus. Tillbaka på hotellet kan man återigen pusta ut och återhämta sig efter ännu en mycket givande dag kring teman i dagens Birgittaforskning.

torsdag 6 oktober 2011

Birgittakongress 2011 - dag 1

Torsdag 6 10.2011
Riksarkivet (Marieberg), Stockholm, Sverige

Efter en gungig natt på norra Östersjön från Helsingfors till Stockholm kom båten lyckligt till Värtahamnen och jag kunde ta mig till Hotel Amaranten, där deltagarna i årets Birgittakongress skulle inkvarteras. Klockan var bara litet över tio på morgonen då allt redan var klappat och klart, så jag beslöt mig för att ta mig till fots längs en höstlig Mälarstrand från Kungsholmen till Riksarkivet – skönt och friskt. Lyxigt hotell, centralt – fint! Det är fantastiskt att få alla konstnader för kongressen till godo – uppenbarligen via den generösa sponsorn, Markus Wallenbergs Stiftelse för Internationellt Vetenskapligt Samarbete. Årets kongress har arrangerats av Birgitttastiftelsen, Centrum för Medeltidsstudier vid Stockholms universitet, Kungl. Vitterhets akademien och Riksarkivet.

Väl framme insåg jag att utbudet av lunchrestauranger i området verkar synnerligen dåligt. Efter några förfrågningar tog jag mig den närliggande DN-skyskrapan, där det fanns ett kargt kafé. Jag är mycket förvånad över att folk gnagade på sina torra, färdigpackade smörgåsar och sallader, sörplade i sina mikrosoppor. Besviken. Inte så värst ekologiskt eller närigsrikt detta lunchcafé. Kanske folk inte äter ordentliga luncher här, som i Finland? Mene ja tiedä. Kongressen 2007 hölls i Historiska museet och där finns en fin restaurang, och f.ö. Finns det gott om fina restauranger på Östermalm överlag, så detta var alltså ett litet bakslag. Föredrag intages bäst på nöjd mage, nämligen.

Snart var det i varje fall dags för den efterlängtade kongressen att köra igång, klokcan 14. Innan dess fanns litet tid att mingla med bekanta kolleger och vänner – kul. Key note för kongressen hölls av professor Stephan Borgehammar från Lund – ett känt namn inom Birgittaforskningen. Borgehammars föredrag handlade om Birgitta som pilgrim genomn livet och han reflekterade på ett tänkvärt sätt över skillnaderna i ett medeltida och modernt sätt att tänka: andligheten var spirituell, men i högsta grad mycket fysisk, manifesterad i helgon, deras platser och reliker. Ofta I samband med dessa platser fick Birgitta sina direkta uppenbarelser av helgonen, “Guds vänner”, som hon fysiskt ville stå i kontakt med.

Eftermiddagens första session inleddes med Unn Falkeids (Oslo) föredrag och Liber Questionum, dvs. Birgittas femte bok. En klassiker, som I detta föredrag sammanbands med litterära samtida så som Dante och kan sålunda också ses som ett politiskt ställningstagande, i likhet med samtida tänkares, mot påvens vistelse i Avignon. Estetiska och politiska aspekter är starkt sammanvävda i en mycket fysisk text, ansåg Falkeid. Det andra föredraget av Corine Schleif (Phoenix) handlade om birgittinernunnan Catharina i klostret Maria Mai, som beställde dyrbara glasfönster till klostergången. Tack vare en intensiv brevväxling får man också en bild av det kontemplativa livet i klostret. Donatorerna fick sina minnen bevarade I de fina målningarna, samtidigt som klostergången blev prydd av scener ur Kristi lidande och Marias plågor. Gången fungerade som kontemplation för nunnorna, som vandrade här i procession och sjöng. Mycket intressant!

En sen kaffepaus rundade av dagen, som avslutades med en andra session med tre föredrag. Volker Scheir (Phoenix), från samma projekt som Schleif, inledde med att diskutera tre bevarade sångmanuskript från nunnornas processioner. De liturgiska funktionerna var uppenbara, men även de estetiska och emotionella aspekterna bör lyftas fram, ansåg han. I både Scheirs och Schleifs föredrag såg jag ofta bekanta vyer – nämligen bilder från klostergången i Pirita – vimla förbi, kanske just därför att den bevarats. Följande papper presenterades av Roger Andersson (Stockholm), som berättade om problem och lösningar för ett nytt projekt – nämligen att redigera de fornsvenska uppenbarelserna. Gustav Klemmings 1800-talsredaktion är föråldrad på många sätt och efter att tiotals år av arbete med den latinska editionen äntligen avslutas, är det dags för forskarna att kavla upp ärmarna med de fornsvenska texterna. Fint att höra – hoppas verkligen att de får digert med medel för detta!

Det sista pappret för ikväll presenterades av Ingela Hedström från Stockholm. Hon ville lyfta fram sin nya forskning kring nunnornas Lucidarium, dvs. En text innehållade råd och anvisningar för hur nunnorna skall arbeta, mässor firas, klostret byggas etc. Den bevarade svenska versionen är uppenbarligen en kopia av en senare på latin, vilket gör också rekonstruktionsförsök ganska svåra. Den svenska urtexten översattes troligen till latin och tyska och behovet var särskilt stort i början av 1400-talet då orden expanderade.

Regnet smattrade på glasfönstret högt ovanför oss och det var glada i hågen, men ganska trötta, vi kunde tacka för en givande första dag för att bege oss mot hotellet. Och strax vankas middag med kollegerna – fint! Tack: hotellet med sin WLAN :)