onsdag 14 mars 2012

Kulturvetarna aktiverar sig!

Vetenskapsmännen måste ut ur sin bubbla. Men man kan inte sitta och vänta att någon kommer och spräcker den, man måste ut självmant. Humanister skapar innehåll och har knowhow då det gäller kultur och kunskaper om mänskligt beteende. Och det är senast nu vi kulturvetare måste inse att vi inte längre kan påstå att vi skall vara amatörer och jobba aus liebe zur Kunst. Humanister i västvärlden förenen eder! Nåväl, om inte, så kan jag åtminstone med glädje meddela att diskussionen har börjat och vi har kastat bollen! Det puttrar och pyr nu i leden och kulturvetarna har börjat förändras i den föränderliga världen.

För två veckor sedan, 29.2, var jag på Finlands fackboksförfattares afton på Otavas förlag, som en gång var “mitt” också, men det var länge sedan nu, så jag tänkte jag går dit och fräschar upp mina kunskaper om förlaget och för att idka nätverkande. Tillställningen hade lockat ett sjuttiotal personer, som först fick höra förlagets anföranden, med en början från husets historia. Redaktören Jarkko Vesikansa frågade sig därefter hur boken mår och konstaterade att den mår bra. Otava gav ifjol ut Steve Jobs biografi på finska och boken sålde 35 000 exemplar, där ser man! Mitä Missä Milloin säljer bra varje år. Efter Vesikansas inlägg följde redaktör Marttolas presentation om vad en god faktabok är och den är lika lätt att läsa som en roman, kom hon fram till. Förhoppningsvis underskattar hon inte läsaren... Just nu vill hon sälja reselitteratur, som lär ska vara stort i övriga värlen, och kokböcker. Coffee table böcker lär inte vara inne längre. Jaha.

Otavakvällens sista, och mest intressanta inlägg, hölls av redaktör Mika Pertttola som talade om läromedelsproduktion. De efter 1993 födda “diginativerna” skall få helt annat material än klassiska faktaböcker. Studieplaner och pedagoger skapar också läromedlen innehåll och just nu har man försökt digitalisera faktaböcker ganska traditonellt, men nu strävar man efter ett mer varierande innehåll till uppbyggnaden. Halleluja, tänkte undertecknad, äntligen! Perttola påpekade dock att digitaliseringen tar tid eftersom skolorna nu endast kan erbjuda en dator per 5,5 elever, vilket var en besvikelse att höra. Borde staten gå med på sponsorering i detta fall, för annars blir vi nog snart sämst i Pisa, som vi hiitills så övermodigt stoltserat med. Ipad har gjort en revolution och hänger vi inte med kan vi hälsa hem. Perttola påstod att boken är ett så fint användarvänligt medium att den nog står sig. -Jaså, frågar jag: i “paddan” kan man skaffa flipboard, som gör att du kan bläddra i dina bloggar, eböcker etc. som i en “traditionell” bok, haha! Och “boken ger helheter”, sades det också. -Nå, säger jag, det är så 90-tal att anse att webben levererar ytliga nyhter och fakta – come on, en “bok” på webben kan vara minst lika “djup”, det är väl innehållet som avgör. Amazons kindle erbjuder även mindre irriterande screen för trötta ögon, så det kan man inte heller klaga över. Suck... Nåja, efteråt vid vinglaset träffade jag en gammal chef, Timo Kilpi, som skrev Iltasanomats 75-årshistorik för några år sedan och jag fick vara en av hans bildredaktörsassitenter, och vi hade en god diskussion om digitaliseringen etc. Och för att träffa folk – därför var jag ju först och främst där... :)

På FB sammankallades mycket snabbt en diskussionsafton om kulturvetarnas framtid, “Tuumasta toimeen”, som samlade ett sjuttiotal personer till Finska litteratursällskapets festsal ikväll. Det funkar alltså, sociala medierna har en alldeles revolutionerande kraft, kan man konstatera. Talarna ville att vi skulle konstatera att allt de facto förändrats just med de sociala mediernas ankomst, men det som – skrämmande nog – inte förändrats är att kulturen är intressant, men folks uppfattning om kultur blivit snävare! Medicinen är att vi glömmer vår kulturella kanon och lyfter fram nya saker – dessa nya idéer kommer från forskningen och vi får INTE hålla vårt ljus under skäppan. Talkoarbetet är numera allt viktigare och det att man får delta och gör asaker aktivt. Sidorna om talkoarbete rekommenderades. Behovet av att modigt göra samarbete betonades – och jag håller definitivt med om detta!

Docent Helena Saarikoski berättade allmänt om hur hon tröttnade på akademiskt snuttjobbande och gick med i ett kulturandelslag som förenar olika konstformer, grafisk design och forskning för att skapa synergi. Fint – men den som arbetat t.ex. i en studentförening eller organisation känner till detta! Tyvärr är det alltså det, som fortfarande inte framhålls i universitetsundervisningen, fastän det är så otroligt viktigt... Jag anser här att vi inte kan bli en motvikt till Aaltoprojekten, utan att vi borde gå ännu längre än att slå oss samman inom vår krets, genom att slå oss samman med ingenjörerna direkt! Och ja, antropologen Minna Ruckenstein framhöll att vi måste skriva om all humbug som nu cirkulerar om “innovationspolitik”. Aalto och gänget lär nu ska försöka finna hjulet pånytt, istället för att direkt vända sig till kulturvetarna. Med andra ord borde vi kulturvetare direkt vända oss till dem. -Just det, jag håller med! Min man påstår att vem som helst kan marschera in på Aalto startup sauna evenemanget, som ibland hålls, och föreslå sig själv. Jaha.

Det sista anförandet höll, av Riikka Koutaniemi, kulturantropolog, som arbetar på Palmu inc som en del av ett team med en psykolog och en sociolog etc. – mycket intressant! Hon anser att vi inte längre kan dela in oss och samhället i kultuvetarna eller kulturfältet versus businessvärlden, utan vi måste slå dem samman, se helheten! Hon uppmuntrade oss att söka de jobb vi inte direkt skulle kunna tänka oss – något att tänka på, faktiskt. Den fria diskussionen som följde gjordes i tio mindre grupper och var mycket givande: tack till mina diskussionspartners som representerade museologi, antropologi, etnologi och folkloristik. Vi kom till att kulturvetare bör göra sig synliga i samhället. T.ex. Vetenskapscaféet på Alexandersgatan just nu är ett jätte fint fysiskt rum där saker kan ventileras nära både vetenskapen och “gatan”. Caféet lär tyvärr vara en engångsföreteelse WDC-året till ära, men vi kan åtminstone fixa litet påtryckning åt att det kunde bestå längre – via FB! Just det – mer aktiva och synliga måste vi bli, nu får vi inte tiga mer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar