Idag är det Ceasars dödsdag och Historicus, vår kära ämnesförenings, egentliga årsfestdag. Men den stora 50-årswfesten skall firas först på lördag. Idag har jag återigen vandrat down memory lane och kom att tänka på alla de kaféer vi höll våra möten på, och särskilt på dem som inte längre finns i det centrala Helsingfors runt universitetet.
Alla stora idéer har smitts på kaféer. Vacum på Nya studenthuset, vårt klubbrum, var med andra ord inte det enda rummet för smidandet av revolutionsplaner inom föreningen på 1990-talet. För historiestuderande spelade självfallet området kring Heimola även en stor roll i det aktiva föreningslivet. Efter föreläsningarna tog man hissen ner till Pampam, som tyvärr slog fast sina dörrar år 1996. Flipperspelet tystnade och en sunken pizzarestaurang kunde föga ersätta det jazziga ölschappet. En del av nittiotalisterna hann dock uppleva Pampams slitna, men gemytliga stämning.
Ett alternativt rum för träffar under dag och tidig kväll blev det tvärs över gatan belägna kaféet, KauraKakku, som bjöd på kaffe, te och god paj eller kaka för vår krets. Vare sig klockan slog 8 eller 18, kunde man möta någon vän, kollega eller styrelsemedlem på plats i detta ”seminarierum”. De mest aktiva tog sig gärna ett bord invid något av de enorma fönstren - där man kunde se och bli sedd från gatan. En matematikstuderande lockades till och med in i den aktiva kretsen av historieintresserade kafébesökare. Det var en stor sorg för studerandena då detta hemtrevliga kafé slog fast sina dörrar för att ge vika för hotellverksamheten med tråkig restaurang. I Papyrus uttrycktes sorgen över ”Caféet som försvann” enligt följande:
”Jag kommer gående längs Glogatan en alldeles vanlig tisdag. Det täta snöfallet får mig att längta efter en varm kopp te i mysig atmosfär, men då slår det mig; någonting fattas i omgivningen! Det lilla caféet där vi dagligen träffades är borta. [---] Uppe på insten är dock allt som vanligt. Basse berättar om den rörande stängningsdagen på caféet, då de åt upp de sista kakorna och serverades kaffe för sista gången i KauraKakku.” (Papyrus 1-2/1996.)
Efter KauraKakku begav sig den aktiva kretsen av studeranden ner längs Glogatan till det legendariska Fazer, där ett bord i mitten, strax mittemot dörrarna, ofta ockuperades för träffar och möten. Siv Hoyer meddelade exempelvis att hon gärna svarade på frågor om sitt studieprogram och att man kunde hitta henne ”...på Fazers café sent på eftermiddagarna” (Papyrus 1/1997). Det bullriga kaféet var ändå inte den mest idealiska av platser för historicusarna, som förflyttade sig vidare, allt längre från Heimola, till nästa kvarter: baren B52 med sin inredning av rödrutiga dukar och filmaffiscer från 50-talet, vid hörnet av Fabiansgatan och Norra Espen. Här skrev exemplevis föreningens legendariska manifest för studiefrihet av år 1998, publicerat i Terra Nova! En alternativ mötesplats var också Café Senaatti, i andra våningen av Kiseleffs basar. På den tiden fanns inga rökförbud, men då de så småningom infördes blev kaféet ett mindre betydande rum för möten och träffar. Studerandena, som tog i bruk mobiltelefoner vid denna tid, hade även besvär med att det inte fanns ett gott fält i Senaatti. B52 föreföll därför som ett bättre alternativ. På 2000-talet slog även denna bar fast sina dörrar, men studerandena fann åter nya rum för sina möten.
Numera kan både gammal och ung vistas Historicus rum på webben - den första sidan lades upp i slutet av 90-talet av Marika Lindström och undertecknad, och jag skönjer faktiskt en del av våra uttryck leva kvar där ännu! :) Eftersom de sociala medierna på kort tid blivit ännu viktigare, träffar man studeranden, och förhoppningsvis även alumnerna, på Historicus på Facebook. Och varför inte idka en virtuell stund i detta sammanhang, alla vi som arbetare hemifrån - en allt större skara. På Historicus virtuella café.
Källor bl.a.:
Papyrus 1994-1999.
Terra Nova 1998.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar