Då jag besökte Cygnaei Galleri i Brunnsparken här om dagen tog jag mig för att titta in i S:t Henriks katedral, de katolska finländarnas medelpunkt från och med mitten av 1800-talet och domkyrka sedan 1955. Jag har besökt kyrkan förr, men det var kanske snart tio år sedan! Då jag tittade in mitt på dagen möttes jag av en guidening av en grupp ungdomar - fint att se! Jag ville främst dock ta mig en titt på kyrkans minnen och konsten. Sankt Henrik är alltså Finlands skyddshelgon sedan medeltiden och naturligtvis därför katedralens viktigaste helgon. Efter en del polemik - var det en relik eller ett fornminne? - försvaras hans ben också här sedan år 2000.
Till Sankt Henrik hör därför många konstverk och minnen i kyrkan vid sidan om reliken: t.ex, en minnesplakett med en bild över slädfärden före det dramatiska dråpet på Kjulo sjö, då en finne enligt legenden gjorde biskopen till martyr omkring år 1157.
Till legenden hör även en annan martyr, Sveriges kung sankt Erik, som skulle ha gjort ett korståg mot öst, i vars följe även biskopen ingick. Således finns både Erik och Henrik representerade tillsammans i ett magnifikt glasfönster på norrväggen.
Då man blickar mot altaret möts man av triumfkrucifixet, men här flankeras Kristus inte av Johannes och Maria utan av Sankt Henrik, Finlands skyddshelgon, och ett av Sveriges mest betydande helgon genom tiderna, Heliga Birgitta!
Birgittinerna fanns ju även närvarande i Nådendal under medeltiden och deras minne hade inte falnat, tvärtom kanske återuppväckts både på akademiskt och religiöst håll under 1800-talet. Birgittabilder fanns ju på förvånansvärt många håll i Åbo stift under medeltiden, det bör man inte heller glömma. - Här finns nu en modern bild av helgonet också i Helsingfors. De övriga ordnarna som funnits i Finland på medeltiden var dominikanerna och franciskanerna - deras ordensgrundare finns även som fönstermålningar, på vars sin sida om långkeppet, på syd- och norrväggarna. En modern Birgittabild finns även i en annan kyrka i Helsingfors, nämligen i en protestantisk, men högkyrklig - Olaus Petri i Tölö. Där är hon som skulptur och den är en kopia av "den extatiska Birgitta" (en medeltida träskulptur av Birgitta) i Vadstena.
Det lär ska vara så att senaste påven, salige Johannes Paulus II, även var en vän av birgittinerna, kanske eftersom han delade ordens mariologiska betoning. Till minne av påvens besök i Helsingfors 1989 finns även en minnesplakett på sydväggen - även värd att spana in trots sin ringa ålder (1989).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar