måndag 31 mars 2014

Gamylerna besökte Billnäs och Fiskars

I lördags gjorde Gamylerna vid Nylands Nation en vårutflykt till Fiskars i Raseborg, beläget i före detta Pojo, i Västnyland. Ett litet, men gemytligt gäng gamylern samlades på Kaserntorget, varifrån det bar av i Ampers minibuss mot Fiskars i solens värmande sken. Som vår guide idag verkade fil.mag, historiker Kim Bjröklund, som för tillfället arbetar som fri forskare och författare i Karis. Kim steg på bussen och började genast förevisa området, som till största del är en helhet som fordom varit bruksbygd, med avstamp i Billnäs, som vi besåg från bussfönstret (bilden ovan).


I år fyller Fiskars bolaget 365 år, sedan det anrika grundandet 1649, vilket förevisades i en utställning i Kopparsmedjan, som faktiskt fortsätter utöver det utlovade 31.1, fram till slutet av april – så om ni har vägarna förbi, se den! En del vitriner visar bolagets förflutna och vissa mer eller mindre kända produkter (såsom en hårtork, en elvisp med mera!), som man tidigare producerat, medan största delen av utställningen presenterar bolagets framgångshistoria (saxen, som gått sitt segertåg världen över sedan 1967) och även de annekterade dotterbolagens (Hackman, Iittala) anrika design och mest kända produkter. Björklund berättade även om bruksdriften i utställningen, där miniatyrmodellen verkade som pedagogiskt instrument. Intressant, tyckte vi.


Efter utställningen var vi redan mycket hungriga och intog vår lunch på det anrika Wärdshuset från 1836, som serverade läcker lax på mosbädd med sallad och kaffe. Sedan var det dags att återigen ta sig ut i solen och vandra några hundra meter i Nedre bruket under Björklunds ledning. Vi besökte även den lilla utställningen i Fiskars shopen samt några andra hantverkares butiker, som stod öppna för oss i vårvädret.


Härefter tog vi oss lämpligt med vår lilla buss upp på terrasserna bakom Stenhuset och kunde se de fina trädgårdsanläggningarna bakom corps de logis-byggnaden. Härifrån var utsikten också mycket annorlunda än nere vid vägen, kunde vi snabbt se, då vi tog oss runt i den ganska omfattande bruksbyggden och Björklund förevisade diverse byggnader och berättade om deras funktioner. Efter en intressant tur också i Övre bruket, vände vi stäven tillbaka mot Karis, där vi nöjda kunde returnera vår guide till hans bil i närheten av Landsbro monumentet. Efter en soldränkt och givande dag kunde den lilla truppen glatt konstater, att detta borde göras om igen – kanske vi nästa vår åker och beser Nationens ägor i Västanfjärd, förslogs det. Varför inte? I varje fall kunde GNN nöjt tacka sin Nation för stipendiet, som möjliggjorde årets givande utfärd.

tisdag 18 mars 2014

I beställningshistorikernas förlovade land - eller?


Beställningshistorikcentralen (Tilaushistoriakeskus, Tihke) och Finska litteratursällskapet (SKS) arrangerade idag ett gratis seminarium öppet för allmänheten om beställningshistoriker. Det var endast ca 20 deltagare inalles, vilket var synd, eftersom seminariet borde ha besökts av varenda historiestuderande och doktorander samt fackboksförfattare som bara kunnat slita sig ifrån. Seminariet öppnades klockan 15 av SKS:s förlagsdirektör Tero Norkola, som agerade som ordförande och även själv talade. Första talare var Tihkes Esko Laine, som vill få till stånd så god kvalitet på historiker som möjligt. Han hoppas att detta seminarium är en början på ett samarbetsprojekt mellan Tihke och SKS. Tihke har sammanställt ett häfte om hur man går tillväga och ger råd gällande beställningshistoriker, men Tihkes viktigaste uppgift är att granska manuskript. De har också ett system med mentorer samt 'round table' för att medla mellan beställaren och författaren. Informativt! Just sådan här info skulle jag ha velat ha redan för tio år sedan och inte nu, när jag gjort ett och annat jag ångrar. Minst sagt.

Norkola presenterade också SKS, som utger ca 70 nya böcker per år, som en av de största i Norden. I år firas faktiskt jubileum: första pamfletten Kultala utgavs 1834, följande år 'bestsellern' Kalevala. Förlaget har bibliskt 13 arbetare och två genren: vetenskap och allmän litteratur. Refereesystemet kan ta längre än väntat, ibland flera år, varnade Norkola. SKS gör ca 15 beställningsverk per år, kan garantera bra redaktion och bra layout, samt buffa böcker till media och försäljning. Fint så.

Härefter följde några fall. Medeltidsforskaren Anu Lahtinen (på bilden ovan) är projektledare för Raumo församlings historieverk och presenterade kort bokprocessen tillsammans med pastorn Ville Niittynen, som representerar beställaren. Verket handlar om Raumo församlings tidiga historia och startade för tio år sedan. Anu rekryterade skribenter och så småningom kommer verket ut - på hösten 2014. Omfattningen sträcker sig från medeltiden till 1600-talet och den främsta skribenten i verket är är forskaren Tuula Hochmann, men även andra forskare har skrivit kortare inlägg utgående från sina expertområden: om konst, om kyrkosång etc. Anu är tacksam för samarbetet med Tihke, sade hon, eftersom forskarna har en egen expertis och beställaren en annan, men Tihke explicit vet mest om hur historikens tidtabell och finansiering görs, hur avtal sluts etc. Niittynen fortsatte: projektet hade startat redan före hans tid i församlingen, men han beslöt att återuppväcka det hela 2007. Först var det meningen att göra boken klar 2012, men projektet körde igång på allvar först 2010, så det blev för knappt med tid. 2012 arrangerades dock ett seminarium, som genererade diskussion som kunde utnyttjas i projektet (jag har bloggat om det här). Historieverket finansieras av Raumos församling, dvs. med offentliga medel, men tillägg har även kommit via stipendier, såsom av Kordelins stiftelse. SKS kom med först i slutskedet som förläggare - för detta projekt bad man inte om offerter från olika förläggare, man ville ha en som har pondus.

Professor Martti Häikiö uppträdde som följande och hade mycket goda exempel på hur man lyckas och misslyckas att berätta, eftersom han under årens lopp både har representerat beställaren och forskaren. Beställaren har ofta för stora förväntningar, medan forskaren känner sig för bunden och i en svår situation. Tihkes råd är med andra ord att rekommendera, sade Häikiö, eftersom de garanterar en oavhängig granskning. Beställaren borde även se sig i spegeln och först och främst välja: vill man göra en bilderbok, en broschyr eller en historik? Forskningen kräver tid och den kan beräknas: 16 sidor /månad samt 1 år extra för redigeringen. Budgeten är följande: 50 % för författaren, 30 % för tryckkostnader och 20 % för förläggaren/marknadsföringen av boken. Beställaren borde även veta vilken deras målgrupp är. Författaren har förvisso även något att svara för: ärlighet, öppenhet och rapportering, men författaren har även rättigheter - till sin text och bör försvara god forskningsetik - bra forskning skall få ta tid! Det här är förvisso idealet, eftersom jag varit med om så många, många projekt, där författare för spottstyver och grafikerna hela potten, eftersom "vem som helst" ju kan skriva historia. Det var skönt att höra om detta och jag kommer att bruka de råd som Tihke delar ut på sin webbsida. Verkligen.

SKS:s förlagschef Rauno Endén talade till sist om bokp´rocessen - hur man går från idé till tryckt verk. Historiekommittén bör alltid ta kontakt med Tihke, underströk Endén, eftersom de har gått om erfarna skribenter - inga unga magistrar. Jaha. Men: en ung forskare behöver ju erfarenhet, NÅGON bok bör ju vara den första! Det var med andra ord kanske litet klumpigt sagt. Men, hursomhelst kudne förlagschefen närmare beskriva processen på förlaget och goda sidor förläggare kan erbjuda. Offerter är dock inte nödvändiga om summan är under 30000. Ansvarsfördelningen mellan beställaren och förläggaren togs även upp: beställaren vill ha en granskad form av manuset av förläggaren, beställaren svarar för bildpriser, -beställningar och abstrakter på andra språk, men förläggaren tar sedan hand om utgivningen genom en förlagsredaktör, som kollar språket och ser till att noterna är i samma form osv., och förlaget anställer en grafiker samt sköter marknadsföringen.

Efter det avslutande inslaget följde en kort diskussion. Tihkes Laine fällde en god kommentar: kanske borde historiker göras efter jubileer, så att den inte försvinner bland annat jopphejdi? bra idé, men ibland verkar det som om allt är hype då pressen skriver om det och sedan glöms det borta - jag kan ju nämna Birgitta som ett exempel. Det är inte lätt att få finansiering för projekt relaterade till henne längre, fastän det var just JUBILEET 2003 vars efterdyningar nu ses i ny forskning, mera kunskap, intressanta infallsvinklar idag. Så det är lättare sagt än gjort att göra det så, tyvärr. Några ord växlades ännu om budgeteringen: minst 15000 krävs för att engagera förläggaren. Det betyder att många mindre historiker omöjligt kan ha förläggare av den kaliber SKS representerar. Men kanske det är så, att diskussionen kring detta börjar nu? Postseminarium. Tack för en mycket informativ och fascinerande eftermiddag: SKS och Tihke, väl gjort!

tisdag 4 mars 2014

Tack, Fiskars - nu fullt ös med Tmi Eva Ahl!


Min prövotid vid arkivet i Fiskars höll på att ta slut i februari, så jag ställdes inför ett val: fortsätta jobba hårt där i en trevlig och vacker miljö eller satsa på firman, som fått mycket beställningar nu i vår? Och jag valde firman, eftersom den varit min bisyssla sedan 2003 och nu och då min huvudsyssla - exempelvis nu igen för några månader framåt, då jag är engagerad i ett bokprojekt för Vanda stad och museum - dvs. med den svenska versionen av den nyutkomna, digra och välskrivna boken om Vandas medeltid av magister Tapio Salminen (se bilden). Till tack för mina fyra månader i Fiskars belönade bolaget mig med en fin kaffemugg. Här kan jag kolla alla logon sedan tidernas begynnelse, om jag råkar få tag på några antika dyrgripar. Det bästa med presenten är ju förstås att den varje dag påminner mig om mina härliga kolleger och vänner både på museet och på bolaget. Tack, det var en ära att få jobba med er! Kämpa på, vi ses senast på sommaren, då jag kommer dit med familjen!


Den sista veckan, förra veckan, i Fiskars var arbetsdryg då jag både jobbade dagtid som arkivarie och på kvällarna redan sysslade med många av firmans uppdrag. För att hinna med allt satsade jag på att bo på ett ljuvligt Bed&Breakfast i byn. Företagarna Rob och Leea satsar stort och håller på att renovera för ett fint kafé i bottenvåningen, men redan nu kan man stanna hos dem i deras gemytliga B&B, som de hyr av Fiskars bolaget. Byggnaden är från 1800-talet och var i grunden en tvättstuga, sedan har byggnaden verkat som skola och bibliotek. Rob konstaterade att den alltid verkat vara i bruk i sådana uppgifter, som det vid en viss tidpunkt funnits behov för - nu är det dags för ökad turism och dess uppgift som B&B - fint tänkt, Rob! Ovan och nedan ser ni bilder på byggnaden, som alltså varmt kan rekommenderas för den som vill övernatta i den vackra byn Fiskars (utsikten från fönstret i ett av rummen som går att hyra vetter bildskönt mot ån och "Inkopark", som fått namn av en av bolagets vd:n - antar jag, se nedan).

Min sista dag som tf. arkivarie i Fiskars avslutades med att jag deltog i öppningen av en utställning i Belgiska ambassaden. Utställningen handlar om Finlands valloner och presenterar konst, men även deras bakgrund i järnbrukens Finland på 1600- och 1700-talen. Förra veckan hade jag möjlighet att fixa lånet av några föremål från bolagets arkiv till utställningen, som förtjänstfullt byggts av Helena Miettinen, som är ordförande för Finlands valloner för tillfället och en gammal vän från Universitetet. Utställningen är öppen denna vecka och nästa - om ni rör er i Helsingfors är den att rekommendera!

Ett annat faktum som påverkade mitt beslut att satsa på firman mer var även följande: det var även ganska tungt att köra av och an till Pojo varje dag i regn, rusk och mörker (ca 3 h/dag inalles). Nu har jag mer tid för familjen igen, vilket redan nu kommer till synes i att jag inte är lika trött som i februari. Våra utdragna influensor i familjen i januari och februari gjorde mig om möjligt ännu tröttare, men nu får vi hoppas att våren snart knackar på också hos oss, med sol, värme och spirande knoppar.